Bildbomb: Messi N.O
Järvzoo & gott sällskap
Äntligen har jag återvänt till norrlandsskogarna igen! Eller tja, jag bor ju ti norrland, men ni fattar. Den där kuperade delen, där horisonten är blå av skog och backar istället för havet.
Jag, Frej och min farmor och farfar begav oss i morse till Järvsö med djurparken som måldestination. För mig är det här med djurparker väldigt svårt eftersom att jag i regel är emot djur i bur. Det finns mycket att säga där, men för att göra inlägget någorlunda kort så struntar vi i det.
Jag förstod det som att majoriteten av djuren på Järvzoo var räddade djur eller burfödda djur, vilket är bättre. Dom hade antagligen dött om djurparker inte fanns, så fine.
Dessutom blev jag glad när jag såg att djuren åt hästkött och kycklingar! Hästar mår betydligt bättre än djur i industrin, och kycklingarna kommer som en "produkt" av äggindustrin. Det är nämligen så att när kycklingarna som föds upp kläcks så blir ca 50% höns och 50% tuppar. Tupparna dödas direkt.
Så varför inte göra något av kropparna liksom? Bättre än om djur föddes upp för att ge mat åt parkens djur. Uäck.
Jag, Frej och min farmor och farfar begav oss i morse till Järvsö med djurparken som måldestination. För mig är det här med djurparker väldigt svårt eftersom att jag i regel är emot djur i bur. Det finns mycket att säga där, men för att göra inlägget någorlunda kort så struntar vi i det.
Jag förstod det som att majoriteten av djuren på Järvzoo var räddade djur eller burfödda djur, vilket är bättre. Dom hade antagligen dött om djurparker inte fanns, så fine.
Dessutom blev jag glad när jag såg att djuren åt hästkött och kycklingar! Hästar mår betydligt bättre än djur i industrin, och kycklingarna kommer som en "produkt" av äggindustrin. Det är nämligen så att när kycklingarna som föds upp kläcks så blir ca 50% höns och 50% tuppar. Tupparna dödas direkt.
Så varför inte göra något av kropparna liksom? Bättre än om djur föddes upp för att ge mat åt parkens djur. Uäck.
Jag fick se sjukt många underbara djur med härliga personligheter och avslappnade kroppspråk. Bäst var helt klart järvarna eftersom att dom gång på gång gjorde allt i sin makt för att sno besökarnas uppmärksamhet.
Men näst bäst var det angenäma sällskapet, så galet trevliga människor att prata med! Det är skönt med människor som har samma åsikter som en i tex djurrättsfrågor, jämställdhet och övrig politik. Man slipper bli arg eller rent av ledsen, och får ändå utveckla sina åsikter på ett sunt vis.
Ödmjuka människor helt enkelt, som respekterar individer i sin omgivning.
Men näst bäst var det angenäma sällskapet, så galet trevliga människor att prata med! Det är skönt med människor som har samma åsikter som en i tex djurrättsfrågor, jämställdhet och övrig politik. Man slipper bli arg eller rent av ledsen, och får ändå utveckla sina åsikter på ett sunt vis.
Ödmjuka människor helt enkelt, som respekterar individer i sin omgivning.
En järv som listat ut exakt hur man gör för att få publikens jubel
Tänk att rida omkring där vid sjön och uppåt
På hästryggen igen
Nu har bloggen ekat tomt ett tag, ännu en gång. Jag verkligen avskyr det, det sista jag vill är att bloggen ska läggas på is och tyna bort så som den gjort många gånger nu.
Men om jag ska vara helt ärlig, så måste jag väl ändå säga att det beror på den inre stressen den här gången. Den bara vägrar släppa. Jag som vanligtvis vet orsaken till alla mina "problem" känner mig nu för första gången maktlös. Visst har jag mina anledningar att vara ledsen och må dåligt, men det är inte så jag känner just nu. Det känns bara som att jag aldrig landar, jag tar mig sällan ro att göra de saker jag mår som bäst av vilka bland annat är att blogga. Detta trots sommarlovet, kan för mitt liv inte begripa hur det ens är möjligt! Jag har varit så bra på att ta hand om mig själv, ett resultat av diverse "lektioner" angående saken på DBT-gruppen.
Jag var solklart bäst i gruppen på att göra sådant som jag mådde bra av. Det hände ofta att jag satte mig vid favoritsjön, lyssnade på musik, eller tog ett kort bad (det är bara skönt tills snakset man tagit med är slut).
Det som hänt är i alla fall att jag har varit hundvakt två gånger, djurvakt två gånger och jobbat lite däremellan. Ingenting revolutionerande egentligen. Men jag har i alla fall ridit för första gången på 6 veckor nu! Det blev fem staplande steg på nordistravaren Messi som inte är inriden, bara för att kolla reaktionerna. Vi visste inte om han var inriden, men det tycktes inte så nu i alla fall. Oroa er inte, jag hade varit dit innan och kollat hans reaktioner på hängande, sadel etc.
Det där med medryttarhäst verkar inte bli något av, och jag har inte bråttom att hitta något nytt nu faktiskt. Jag tänker att det kommer med gymnasiet, eller eventuellt med att min kompis Elin flyttar till stan och skaffar körkort så att vi kan åka till hennes stall.
Kanske är det avsaknaden av hästar som skapar stressen? Så måste det nog vara. Tack bloggen, för att du löser mina problem åt mig!!
Jag hoppas att ni hänger med hopplösa mig ännu, och att ni inte fann inlägget för urvattnat.
PS, skriver jag dialektalt? (svar ja, stavade det dealektalt nyss) Hoppas alla här inne kommer norröver ifrån haha! DS
Men om jag ska vara helt ärlig, så måste jag väl ändå säga att det beror på den inre stressen den här gången. Den bara vägrar släppa. Jag som vanligtvis vet orsaken till alla mina "problem" känner mig nu för första gången maktlös. Visst har jag mina anledningar att vara ledsen och må dåligt, men det är inte så jag känner just nu. Det känns bara som att jag aldrig landar, jag tar mig sällan ro att göra de saker jag mår som bäst av vilka bland annat är att blogga. Detta trots sommarlovet, kan för mitt liv inte begripa hur det ens är möjligt! Jag har varit så bra på att ta hand om mig själv, ett resultat av diverse "lektioner" angående saken på DBT-gruppen.
Jag var solklart bäst i gruppen på att göra sådant som jag mådde bra av. Det hände ofta att jag satte mig vid favoritsjön, lyssnade på musik, eller tog ett kort bad (det är bara skönt tills snakset man tagit med är slut).
Det som hänt är i alla fall att jag har varit hundvakt två gånger, djurvakt två gånger och jobbat lite däremellan. Ingenting revolutionerande egentligen. Men jag har i alla fall ridit för första gången på 6 veckor nu! Det blev fem staplande steg på nordistravaren Messi som inte är inriden, bara för att kolla reaktionerna. Vi visste inte om han var inriden, men det tycktes inte så nu i alla fall. Oroa er inte, jag hade varit dit innan och kollat hans reaktioner på hängande, sadel etc.
Det där med medryttarhäst verkar inte bli något av, och jag har inte bråttom att hitta något nytt nu faktiskt. Jag tänker att det kommer med gymnasiet, eller eventuellt med att min kompis Elin flyttar till stan och skaffar körkort så att vi kan åka till hennes stall.
Kanske är det avsaknaden av hästar som skapar stressen? Så måste det nog vara. Tack bloggen, för att du löser mina problem åt mig!!
Jag hoppas att ni hänger med hopplösa mig ännu, och att ni inte fann inlägget för urvattnat.
PS, skriver jag dialektalt? (svar ja, stavade det dealektalt nyss) Hoppas alla här inne kommer norröver ifrån haha! DS
Full rulle
Det blev uppenbarligen inget bloggande igår. Jag och Frej lyckades nämligen släpa oss upp så sent som klockan två (...) igår så då var det bara att äta, jobba och sedan få hem Atlas.
Efter att han kom var det total full rulle. Jag är lite "ny" med hela hundgrejen, växte upp med en blandrashund vid namn Sören och hade en låtsaspappa med jakthundar för ett par år sedan men nu har det varit hundtomt i fem år så Atlas lurar mig lätt som en plätt. Igårkväll var vi ut fyra gånger på ungefär tre timmar, varav en gång var han faktiskt nödig och de andra tre ville han bara leka med en pinne.
Självklart, hunden ska ju aktiveras och lekas med. Men när klockan är elva på natten och en halvsovande släpar sig ur soffan i tron att hunden ska kissa så känner man sig grundlurad när den bara tar upp en pinne och springer 10 varv runt en. Men han är söt och jag börjar lära mig hans tricks!
Kommer behöva aktivera honom något idag, men jag vet inte exakt vad vi ska göra... Han behöver hjärnstimulans, men är knappt ett år gammal och har haft lösa benbitar så alldeles för mycket motion är inte bra. Vad gillar ni att göra med era hundkompisar?
Efter att han kom var det total full rulle. Jag är lite "ny" med hela hundgrejen, växte upp med en blandrashund vid namn Sören och hade en låtsaspappa med jakthundar för ett par år sedan men nu har det varit hundtomt i fem år så Atlas lurar mig lätt som en plätt. Igårkväll var vi ut fyra gånger på ungefär tre timmar, varav en gång var han faktiskt nödig och de andra tre ville han bara leka med en pinne.
Självklart, hunden ska ju aktiveras och lekas med. Men när klockan är elva på natten och en halvsovande släpar sig ur soffan i tron att hunden ska kissa så känner man sig grundlurad när den bara tar upp en pinne och springer 10 varv runt en. Men han är söt och jag börjar lära mig hans tricks!
Kommer behöva aktivera honom något idag, men jag vet inte exakt vad vi ska göra... Han behöver hjärnstimulans, men är knappt ett år gammal och har haft lösa benbitar så alldeles för mycket motion är inte bra. Vad gillar ni att göra med era hundkompisar?
Får försöka posta inläggen efter Atlas besök. Har på känn att jag har väldigt mycket att skriva om dom här dagarna!
Sommartips: N-icecream
Jag älskar verkligen sommaren, åtminstone när jag kan hinka i mig så mycket glass som min kropp klarar av!
... Vilket är typ ingen alls, sen jag började äta mer och mer veganskt säger min mage nej! till majoriteten av alla mejeriprodukter. Men det är lugnt, för jag har ett recept på världens godaste glass, som jag dessutom hade tänkt dela med mig av!
Den är vegansk, sockerfri, mättande (för oss som knappt äter mat på sommaren) och verkligen jättenkel att göra.
Ingredienser:
... Vilket är typ ingen alls, sen jag började äta mer och mer veganskt säger min mage nej! till majoriteten av alla mejeriprodukter. Men det är lugnt, för jag har ett recept på världens godaste glass, som jag dessutom hade tänkt dela med mig av!
Den är vegansk, sockerfri, mättande (för oss som knappt äter mat på sommaren) och verkligen jättenkel att göra.
Ingredienser:
- 1 - 2 bananer
- Valfri smaksättning, ex 3dl frysta bär av valfri sort, kokosflingor eller nötkräm
Gör såhär:
Skär bananerna i ungefär 1cm stora bitar, inte så galet noga. Stoppa i frysen några timmar, eller över natten.
Ta ut och låt bananerna tina så pass att de är lite mjuka, men fortfarande frysta. Så att mixern klarar av dom helt enkelt. Mixa tillsammans med smaksättningen och servera!
Det är verkligen så galet enkelt, med risk för att äta ihjäl sig faktiskt. Själv smaksatte jag med 3dl frysta smultron och toppade med jordgubbar.
Skär bananerna i ungefär 1cm stora bitar, inte så galet noga. Stoppa i frysen några timmar, eller över natten.
Ta ut och låt bananerna tina så pass att de är lite mjuka, men fortfarande frysta. Så att mixern klarar av dom helt enkelt. Mixa tillsammans med smaksättningen och servera!
Det är verkligen så galet enkelt, med risk för att äta ihjäl sig faktiskt. Själv smaksatte jag med 3dl frysta smultron och toppade med jordgubbar.
Jag är ingen vidare matfotograf, lovar att det är godare än vad det ser ut här hehe
150715
Som vanligt, stjäl inte bilderna tack.
Hästabstinens
Jag har på riktigt inte petat på en häst på över tre veckor, känner ni skräcken och kylan i kroppen av den meningen? Men förhoppningsvis blir det äntligen lite hästmys imorgon, och på torsdag åker jag och Frej iväg för att vara hästvakt. Jag kan knappt sitta still av bara tanken!
Det blir med all sannolikhet inget ridande, men det finns en rundcorall där som förmodligen är fantastisk för lite groundwork. Dessutom bryr jag mig inte alls, bara jag får vara i närheten av en häst igen kommer jag sväva på moln. Men det finns i princip ingen internetuppkoppling där ute så det kommer bara bli tidsinställda inlägg, usch.
Har ni något tips på inlägg jag kan skriva? Vad vill ni veta? Vad vill ni se? Hjälp!
Det blir med all sannolikhet inget ridande, men det finns en rundcorall där som förmodligen är fantastisk för lite groundwork. Dessutom bryr jag mig inte alls, bara jag får vara i närheten av en häst igen kommer jag sväva på moln. Men det finns i princip ingen internetuppkoppling där ute så det kommer bara bli tidsinställda inlägg, usch.
Har ni något tips på inlägg jag kan skriva? Vad vill ni veta? Vad vill ni se? Hjälp!
Det här blev ju jordens tråkigaste inlägg
En av de finaste hästarna jag vet, Elins silke!
Annorlunda träningskompisar pt 2
Fantastiska Klara som bloggar på Skogsmullen delade med sig av den här sjukt gulliga videon och jag kan verkligen inte låta bli att göra detsamma!
Visste ni om att grisar är såhär smarta? Dom är faktiskt smartare än hundar, och när dom sover så drömmer dom! Jag undrar vad grisar drömmer om... Dom har också ett rikt socialt liv med livslånga relationer till sina familjemedlemar, vilket gör väldigt ont att läsa när man vet om hur dom behandlas i industrierna.
Jag vill inte propagera för veg*nism på min blogg, utan snarare starta en fundering. Själv dömmer jag inte om någon äter kött. Faktum är att både min familj och pojkvän äter/har ätit kött, Frej har däremot blivit lakto-ovo vegetarian nu men det är inte ett resultat utav att jag har tvingat honom. Snarare så beror väl det på att han funderat själv och fattat tycke för maten, men det är en annan diskussion som vi inte behöver föra här!
Jag ville mest bara visa vilket fantastiskt djur det är, jag hade gärna haft en gris själv om det inte vore för att dom tydligen är hejare på att riva tapeterna. ;)
Visste ni om att grisar är såhär smarta? Dom är faktiskt smartare än hundar, och när dom sover så drömmer dom! Jag undrar vad grisar drömmer om... Dom har också ett rikt socialt liv med livslånga relationer till sina familjemedlemar, vilket gör väldigt ont att läsa när man vet om hur dom behandlas i industrierna.
Jag vill inte propagera för veg*nism på min blogg, utan snarare starta en fundering. Själv dömmer jag inte om någon äter kött. Faktum är att både min familj och pojkvän äter/har ätit kött, Frej har däremot blivit lakto-ovo vegetarian nu men det är inte ett resultat utav att jag har tvingat honom. Snarare så beror väl det på att han funderat själv och fattat tycke för maten, men det är en annan diskussion som vi inte behöver föra här!
Jag ville mest bara visa vilket fantastiskt djur det är, jag hade gärna haft en gris själv om det inte vore för att dom tydligen är hejare på att riva tapeterna. ;)
Sista tiden med Turbo
Den sista dagen tillsammans med Turbo var förmodligen den bästa. Precis som jag tänkt mig, jag hade inte velat byta ut den mot någonting i hela världen.
Den sista tiden utvecklades våran relation något otroligt. Jag tror att det hade att göra med betet, det gjorde honom van med alla läskigheter i byn, men också för att min inställning ändrades.
Jag bytte ut bettet mot bettlöst, testade vägar och saker jag velat prova på länge, red mer barbacka och gjorde min rädsla till mitt största vapen. Det som stoppat oss har alltid varit rädslan, både Turbo och jag har varit rädda för så sjukt många saker.
Men om jag vill att han ska ändras, då måste ju jag också göra det.
Så jag gjorde helt enkelt de mest "farliga" sakerna den sista tiden, för att bevisa för oss båda två att rädslan var oberättigad. Sen lyssnade jag också på Turbo, men det skulle jag våga påstå att jag har gjort hela tiden.
Den sista tiden utvecklades våran relation något otroligt. Jag tror att det hade att göra med betet, det gjorde honom van med alla läskigheter i byn, men också för att min inställning ändrades.
Jag bytte ut bettet mot bettlöst, testade vägar och saker jag velat prova på länge, red mer barbacka och gjorde min rädsla till mitt största vapen. Det som stoppat oss har alltid varit rädslan, både Turbo och jag har varit rädda för så sjukt många saker.
Men om jag vill att han ska ändras, då måste ju jag också göra det.
Så jag gjorde helt enkelt de mest "farliga" sakerna den sista tiden, för att bevisa för oss båda två att rädslan var oberättigad. Sen lyssnade jag också på Turbo, men det skulle jag våga påstå att jag har gjort hela tiden.
Fan vad vi växte tillsammans, han och jag! Jag hade aldrig trott att vi skulle kunna komma så långt som vi gjorde, eller att vi ens skulle gå i den här riktningen. Det jag minns mest och det som känns absolut bäst i hjärtat, det var den där gången när jag hade varit ifrån Turbo i 3 dagar av olika anledningar.
När jag och Frej började närma oss hagen stack ett par öron upp ifrån en buske, vred sig och hörde efter vilken röst det var, och strax därefter gnäggade Turbo på det varmaste vis jag någonsin hört en häst gnägga.
Precis det där hade jag önskat mig enda sedan jag fick ett intresse för hästar, och att det var just Turbo som gjorde det var ännu bättre.
När jag och Frej började närma oss hagen stack ett par öron upp ifrån en buske, vred sig och hörde efter vilken röst det var, och strax därefter gnäggade Turbo på det varmaste vis jag någonsin hört en häst gnägga.
Precis det där hade jag önskat mig enda sedan jag fick ett intresse för hästar, och att det var just Turbo som gjorde det var ännu bättre.
Jag skriver det här inlägget mest för att jag hade velat läsa det, jag önskar att jag hade fått den här informationen tidigare. Man behöver inte göra rent av idiotiska saker, och man ska absolut inte tvinga sig själv och sin häst över sina förmågor och vilja. Men att våga göra det man vill och kan, att våga testa nya saker och alltid lyssna på sin häst är enligt min erfarenhet det bästa man kan göra.
Min nya träningskompis
Nu har det inte blivit så mycket hästinlägg på ett tag, men nu vill jag ändå presentera en ny karaktär som kommer få synas en del på bloggen. Nämligen min träningskompis Katla!
Katla kommer leva med fyra blandrashöns som nu är fullvuxna, två dvärgkochinhönor som är några veckor äldre, och en höna som sas vara syster till Katla men nu syns det att dom inte ens är av samma ras...
Det här är damer med prima levnadsstandard! Dom bor i en nyrustad lekstuga av modell större, där har dom alla nödvändigheter, utanför finns en liten rastgård med ett eget äppelträd och en mysig sandlåda.
Hönsen går ofta fritt på våran gård och bli bortskämda för jämnan.
Men det som gör Katla intressant är att hon ska bli min trickträningshöna! Med lite tur kanske också filmstjärna, vem vet?
Så nu vill jag att ni öser på med tricks som Katla ska kunna utföra så småningom! Just nu är hon lite för liten för sådant, men om någon månad är det dags.
Det är i alla fall tänkt att Katla ska kunna vacker tass (klo...?), apport, target och flyga upp på saker.
Det var den ilskna uppsynen som jag föll för <3
Atlas
Jag måste börja det här inlägget med att säga tack! Tänk att ni bloggläsare är så fantastiska och peppar mig så himla mycket, det gör faktiskt stor skillnad för mig. Ibland har jag så svårt att se olika perspektiv på saker, jag fastnar liksom i något slags spår.
Den här dagen har i alla fall varit helt galet bra hittills. Klockan tre träffade jag J och hennes hundar Atlas och Rocko. I slutet av månaden ska jag förhoppningsvis vara hundvakt åt Atlas, någonting jag ser fram emot helt sjukt mycket!
Jag hade bara träffat honom en gång förut och då fick vi en lite krånglig start. Han var nämligen väldigt mammig (precis som Tubbe kunde vara ibland), och var ute och gick med J så att säga. Att jag gick där bredvid struntade han blankt i, det måste ha sett ut som en katastrof haha!
Sista biten gick det däremot ganska bra, och J berättade idag att Atlas faktiskt tittat efter mig när jag gick till bussen den gången. Det är väl ändå världens bästa känsla när man riktigt märker att ett djur faktiskt gillar en och vill vara med en?
När Atlas såg mig idag hoppade han mot staketet på rastgården och såg riktigt glad ut, så kanske han gör med alla men det kändes verkligen som att han kände igen mig vilket också är en sjukt underbar känsla.
På promenaden idag märktes också det att han fokuserade mer på mig och han drog inte mot J på samma vis när vi gick, enorm framgång!
Den här dagen har i alla fall varit helt galet bra hittills. Klockan tre träffade jag J och hennes hundar Atlas och Rocko. I slutet av månaden ska jag förhoppningsvis vara hundvakt åt Atlas, någonting jag ser fram emot helt sjukt mycket!
Jag hade bara träffat honom en gång förut och då fick vi en lite krånglig start. Han var nämligen väldigt mammig (precis som Tubbe kunde vara ibland), och var ute och gick med J så att säga. Att jag gick där bredvid struntade han blankt i, det måste ha sett ut som en katastrof haha!
Sista biten gick det däremot ganska bra, och J berättade idag att Atlas faktiskt tittat efter mig när jag gick till bussen den gången. Det är väl ändå världens bästa känsla när man riktigt märker att ett djur faktiskt gillar en och vill vara med en?
När Atlas såg mig idag hoppade han mot staketet på rastgården och såg riktigt glad ut, så kanske han gör med alla men det kändes verkligen som att han kände igen mig vilket också är en sjukt underbar känsla.
På promenaden idag märktes också det att han fokuserade mer på mig och han drog inte mot J på samma vis när vi gick, enorm framgång!
Vore det intressant att läsa om mer om Atlas när vi ses?
Visst är Atlas superfin? Värsta drömhunden!
Hur man inte gör tagelarmband
Nu är jag slut som människa, ärligt talat. Min fantastiska ADHD-hjärna hörde ordet valbo köpcentrum i morse och kopplade genast till att jag minsann skulle åka till panduro och köpa smyckesdelar.
Sagt och gjort, jag höll till och med humöret när kvinnan som arbetade i butiken visade sig vara sjukt otrevlig.
Det är bra gjort för att vara jag, vanligtvis brukar jag kunna inbilla mig att det är mitt fel på något knepigt vis när människor är allmänt otrevliga (här vill jag slänga in ett tack till min otroligt bra medicin).
Hur som, väl hemma tog jag fram de två tussar av Turbos svans jag hade sparat och satte igång med att göra ett armband. Jag var sjukt ambitiös ska ni veta, tänkte att det här skulle bli så himla fint.
Flätar en av tussarna, men det blev så mycket småhår som stack ut att jag gav upp på den och lade den på ett ställe som jag aldrig kommer hitta igen.
Satte igång med nästa och kommer till limningen, inser då att klämmorna är alldeles för stora. Fixar det med gummisnodd, och börjar limma fast grejerna. Då smular snoddarna helt plötsligt sönder?!
Det hela slutade i katastrof och nu har jag inte ens material nog för att skicka in så att någon som vet vad hen sysslar med kan fixa det. Suuuuuck...
Jag hoppas att ni i alla fall haft en fantastisk dag!
Sagt och gjort, jag höll till och med humöret när kvinnan som arbetade i butiken visade sig vara sjukt otrevlig.
Det är bra gjort för att vara jag, vanligtvis brukar jag kunna inbilla mig att det är mitt fel på något knepigt vis när människor är allmänt otrevliga (här vill jag slänga in ett tack till min otroligt bra medicin).
Hur som, väl hemma tog jag fram de två tussar av Turbos svans jag hade sparat och satte igång med att göra ett armband. Jag var sjukt ambitiös ska ni veta, tänkte att det här skulle bli så himla fint.
Flätar en av tussarna, men det blev så mycket småhår som stack ut att jag gav upp på den och lade den på ett ställe som jag aldrig kommer hitta igen.
Satte igång med nästa och kommer till limningen, inser då att klämmorna är alldeles för stora. Fixar det med gummisnodd, och börjar limma fast grejerna. Då smular snoddarna helt plötsligt sönder?!
Det hela slutade i katastrof och nu har jag inte ens material nog för att skicka in så att någon som vet vad hen sysslar med kan fixa det. Suuuuuck...
Jag hoppas att ni i alla fall haft en fantastisk dag!
Jag skäms. På riktigt.
Skriv under för bettlös hästsport
Idag är en mycket viktig tag hörni! Idag är nämligen sista chansen att skriva under för att bettlösa alternativ ska bli tillåtet på tävling, och det hoppas jag att ni vill göra.Varför?
Jo, för att det gynnar så sjukt många av oss som har hästar som trivs bäst på bettlöst, eller bara alla som gillar att rida bettlöst även om hästen inte bryr sig märkvärt. Det här kommer inte påverka ekipage som använder sig av bett (möjligtvis bara positivt), och jag kan lova att ibland är kontrollen till och med större på bettlöst beroende på ekipage.
Så slå ett slag för bettlös hästsport hörni!
Jag tror och hoppas, att om det skulle bli tillåtet att tävla i bettlösa alternativ så skulle vi öppna dörrar oss ridfolk emellan. Det skulle inte bli samma "vi och dom" känsla, för vi skulle få möjligheten att mötas på samma ställe.
Utbyta idéer, dela erfarenheter och inte gå runt och kalla varandra för "NH-töntar" och "tävlingsfreaks".
Vi är inte så olik varandra alla gånger, och det vi (förhoppningsvis) har gemensamt är att vi alla vill våra hästar väl.
Så slå ett slag för bettlös hästsport hörni!
Jag tror och hoppas, att om det skulle bli tillåtet att tävla i bettlösa alternativ så skulle vi öppna dörrar oss ridfolk emellan. Det skulle inte bli samma "vi och dom" känsla, för vi skulle få möjligheten att mötas på samma ställe.
Utbyta idéer, dela erfarenheter och inte gå runt och kalla varandra för "NH-töntar" och "tävlingsfreaks".
Vi är inte så olik varandra alla gånger, och det vi (förhoppningsvis) har gemensamt är att vi alla vill våra hästar väl.
Från förr
Jag hittade ett gammalt träns som tillhörde min gammelmorfar för en sisådär... 30 år sedan.
Det var antagligen ett bra tag sedan det fick sig en rejäl smörjning, men det blev snabbt väldigt fint efter att jag vårdat det lite! Tyvärr fick jag ta något läderfett vi hade hemma, har ingen aning om det är bra eller inte men jag resonerade så att det var bättre än att lädret låg kvar och sprack upp mer än det redan gjort.
Har ni några tips på bra läderfett och tvål? Jag har faktiskt ingen koll alls kom jag på, och jag har en del saker här hemma som skulle behöva lite kärlek.
På någon av bilderna är min gammelmorfar, tror jag haha! Men ser ni att hästarna faktiskt påminner mycket om varmblodstravare? Speciellt de översta. Vad tycker ni? Bilden är ju inget vidare egentligen, håll till godo.
Det var antagligen ett bra tag sedan det fick sig en rejäl smörjning, men det blev snabbt väldigt fint efter att jag vårdat det lite! Tyvärr fick jag ta något läderfett vi hade hemma, har ingen aning om det är bra eller inte men jag resonerade så att det var bättre än att lädret låg kvar och sprack upp mer än det redan gjort.
Har ni några tips på bra läderfett och tvål? Jag har faktiskt ingen koll alls kom jag på, och jag har en del saker här hemma som skulle behöva lite kärlek.
På någon av bilderna är min gammelmorfar, tror jag haha! Men ser ni att hästarna faktiskt påminner mycket om varmblodstravare? Speciellt de översta. Vad tycker ni? Bilden är ju inget vidare egentligen, håll till godo.
Fel linje på gymnasiet?
Jag fick en otroligt bra kommentar av Madeleine, så jag tänkte att svaret kan få ett helt eget inlägg!
Jag tror att frågan är ganska vanlig, och oftast är studie och yrkesvägledaren den enda man kan vända sig till. SYO i all ära, men svaret är sällan utförligt och jag minns att jag gick ifrån kontoret mer förvirrad än jag var innan haha!
Nu har ju jag inte börjat om ettan än, men jag kan lova att jag har hunnit fundera massvis ändå och det känns så sjukt bra i magen när jag tänker på nya linjen. För mig var det inte alls jobbigt att byta, och jag tycker absolut inte att man ska oroa sig över det.
När man börjar gymnasiet så kommer man upptäcka att det är många som bytt linje. I min klass fanns det två stycken som hade bytt, och det var sju stycken som bytte under skolåret om jag inte minns fel, samtidigt som vi fick in sju nya elever som också bytte linje till våran.
Absolut ingen i klassen kollade snett på dom eller uppmärksammade det överhuvudtaget, det spelade ingen roll faktiskt.
Själv är jag faktiskt glad över att få ett år extra på gymnasiet!
Den här tiden som varit på gymnasiet har varit ett av de bästa åren av mitt liv. Mycket på grund av faktorer som inte hade något att göra med skolan, och för mig var linjen förbaskat jobbig. Vi var många som gick in i väggen, det var mer regel än undantag att ha minst 2 inlämningar per vecka. Oftast mer än så.
Men jag har njutit, växt som människa, fått nya perspektiv och lärt mig hur mycket som helst.
Det är inte så illa egentligen att plugga, få CSN, bo hemma (om man nu gör det), träffa massa fantastiska kompisar i skolan och välja själv om man vill jobba eller inte.
Så kommer det inte fortsätta vara, men tack vare mitt byte av linje så får jag ändå ett extra år av den här lyxen. Det är inte så värst farligt att välja en "för lätt" linje heller, eller komma på senare att man inte vill jobba med det man valt att plugga till på gymnasiet.
Komvux finns av en anledning! Att gå på komvux är inget misstag och det är ingenting man borde skämmas över. Hur ska man egentligen kunna veta vad man vill syssla med när man är 15 år gammal? Det gör man inte, och det är helt okej.
Jag hoppas verkligen att det var svar nog! Kommentera gärna vad ni tycker om sådana här inlägg, och det här speciellt. Besvarar gärna frågor i kommentarsfälltet. :)
Nu har ju jag inte börjat om ettan än, men jag kan lova att jag har hunnit fundera massvis ändå och det känns så sjukt bra i magen när jag tänker på nya linjen. För mig var det inte alls jobbigt att byta, och jag tycker absolut inte att man ska oroa sig över det.
När man börjar gymnasiet så kommer man upptäcka att det är många som bytt linje. I min klass fanns det två stycken som hade bytt, och det var sju stycken som bytte under skolåret om jag inte minns fel, samtidigt som vi fick in sju nya elever som också bytte linje till våran.
Absolut ingen i klassen kollade snett på dom eller uppmärksammade det överhuvudtaget, det spelade ingen roll faktiskt.
Själv är jag faktiskt glad över att få ett år extra på gymnasiet!
Den här tiden som varit på gymnasiet har varit ett av de bästa åren av mitt liv. Mycket på grund av faktorer som inte hade något att göra med skolan, och för mig var linjen förbaskat jobbig. Vi var många som gick in i väggen, det var mer regel än undantag att ha minst 2 inlämningar per vecka. Oftast mer än så.
Men jag har njutit, växt som människa, fått nya perspektiv och lärt mig hur mycket som helst.
Det är inte så illa egentligen att plugga, få CSN, bo hemma (om man nu gör det), träffa massa fantastiska kompisar i skolan och välja själv om man vill jobba eller inte.
Så kommer det inte fortsätta vara, men tack vare mitt byte av linje så får jag ändå ett extra år av den här lyxen. Det är inte så värst farligt att välja en "för lätt" linje heller, eller komma på senare att man inte vill jobba med det man valt att plugga till på gymnasiet.
Komvux finns av en anledning! Att gå på komvux är inget misstag och det är ingenting man borde skämmas över. Hur ska man egentligen kunna veta vad man vill syssla med när man är 15 år gammal? Det gör man inte, och det är helt okej.
Jag hoppas verkligen att det var svar nog! Kommentera gärna vad ni tycker om sådana här inlägg, och det här speciellt. Besvarar gärna frågor i kommentarsfälltet. :)
Mys i sommarhagen med Turbo efter årets skolavslutning <3
