Äntligen har jag återvänt till norrlandsskogarna igen! Eller tja, jag bor ju ti norrland, men ni fattar. Den där kuperade delen, där horisonten är blå av skog och backar istället för havet. 
Jag, Frej och min farmor och farfar begav oss i morse till Järvsö med djurparken som måldestination. För mig är det här med djurparker väldigt svårt eftersom att jag i regel är emot djur i bur. Det finns mycket att säga där, men för att göra inlägget någorlunda kort så struntar vi i det. 
Jag förstod det som att majoriteten av djuren på Järvzoo var räddade djur eller burfödda djur, vilket är bättre. Dom hade antagligen dött om djurparker inte fanns, så fine.  
Dessutom blev jag glad när jag såg att djuren åt hästkött och kycklingar! Hästar mår betydligt bättre än djur i industrin, och kycklingarna kommer som en "produkt" av äggindustrin. Det är nämligen så att när kycklingarna som föds upp kläcks så blir ca 50% höns och 50% tuppar. Tupparna dödas direkt. 
Så varför inte göra något av kropparna liksom? Bättre än om djur föddes upp för att ge mat åt parkens djur. Uäck. 

 

Jag fick se sjukt många underbara djur med härliga personligheter och avslappnade kroppspråk. Bäst var helt klart järvarna eftersom att dom gång på gång gjorde allt i sin makt för att sno besökarnas uppmärksamhet.
Men näst bäst var det angenäma sällskapet, så galet trevliga människor att prata med! Det är skönt med människor som har samma åsikter som en i tex djurrättsfrågor, jämställdhet och övrig politik. Man slipper bli arg eller rent av ledsen, och får ändå utveckla sina åsikter på ett sunt vis. 
Ödmjuka människor helt enkelt, som respekterar individer i sin omgivning.